20060616
Hade tänkt åka och träna idag, men jag är helt slut. Inte sovit ut sen innan jag var i Danmark och det börjar verkligen kännas. Dock var helgen riktigt riktigt bra. Som alltid på georgeclinic. Känns verkligen som att vi kommit någonstans och jag börjar få till känslan nu. Att sitta och galoppera på helt lång tygel är obeskrivligt.
Även att hon och Barley fick återförenas och var hur bra kompisar som helst under helgen
Dock gick hemresan sisådär då Paj betedde sig riktigt konstigt. Är väldigt glad att jag hade Evalill med mig och inte var själv så som hon höll på. Stod lugnt och fint för att i nästa sekund kasta sig mot väggarna och slutligen försöka hoppa över bommen. När hon (som tur var) inte lyckades ställde hon sig lugnt igen för att upprepa allt med ojämna mellanrum. Satt och utvecklade magsår hela vägen hem och analyserade sönder hennes beteende. Vad vi kunde se var anfallen helt oprovocerade vilket gör det hela mycket mycket märkligt. Hon har ju åkt riktigt bra sista tiden och vad jag vet har inget ändrats desto mer i hennes liv.
Har rådfrågat mina gamla lärare, veterinärerna på jobbet (som iof inte är specialiserade på häst men ändå) och försökt läsa på vad det kan vara. Vad jag har hittat stämmer hennes symptom till viss del ihop med magnesiumbrist, så jag hoppas hoppas att det kan vara det. En så pass "enkel" lösning hade varit fantastiskt! Så håll en tumme att tillskottet ger effekt. Hon är ju en sån fantastisk häst egentligen, men när det händer något känns det alltid som att hennes stressreaktion går upp till max direkt. Antigen på eller av, finns inget mellanläge. Vill inte att hon ska behöva ha det så. Och det är ju inte direkt säkert att vara ute och åka med henne om hon fortsätter på detta vis, eller om det skulle eskalera..
Kommentarer
Trackback
