Linnea Zakrisson

Alltså. Jag har en liten retardhäst och en alldeles för cool och snäll ponnie.

Jonna var här i dag och vi tog hästarna på en tur. Lagom till att vi skulle ut började det regna, men det ignorerade vi. Lite vatten har väl ingen dött av ungefär..

Hon tog Kajsa och jag tog Paj. For till grannens skog och lattjade runt där på vägarna. Hoppade över lite grenar och hade det allmänt trevligt.

På vägen hem står ett gäng kor vid grinden vilket tydligen var mer än vad lille Paj klarade av. Hon började blåsa upp sig och fjanta runt och tyckte att backa var en bra ide. Visst, det kan det ju vara ibland, men inte när man backar ner mot dammen!

Innan jag riktigt hann reagera pluppade ett bakben ner i vattnet, följt av resten av hästen med mig på. Enligt Jonna så hade jag klämt fram ett "Neeeeeeeej.......... Paaaaaaaaj" innan det fina plasket.

Nåväl, Paj sjunker som en sten, dammen är såpass djup att hon inte bottnar, stackarn börjar simma in i dammen, men kommer nånstans på att det kanske är smartare att försöka ta sig upp varpå hon vänder. Samtidigt sitter jag på släpper romalen, håller mig i hornet för glatta livet och hinner tänka "det är såhär jag kommer att dö" och "fan jag har ju min mobil i jackfickan". Bitvis är konstigt nog hela hästen med huvud och allt under vatten och allt som syns är jag som får vatten skvalpande över axlarna, Jag blir alltså jätteblöt och häst likaså! När vi kommer fram till kanten lyckas hästen på nått sätt få upp frambenen på kanten. Hur vet jag inte riktigt med tanke på att hon inte bottnar, men lika fort vi hamna i dammen är vi uppe igen. När vi kommit upp och inser att vi lever (så även min telefon) och är skadefria börjar asgarvet. Skrattade typ hela vägen hem medans mina skor skvalpade. ALLT var genomblött, jag, häst och utrustning!

Det roliga var att Paj var helt chill efteråt och skakade inte ens av sig allt vatten. Även att Kajsa, som väntat, inte brydde sig ett dugg om att Paj semifreakade. Dom är roliga dom små liven